You are allowed to be both a masterpiece and a work in progress simultaneously

Vet ni vad jag upptäckt denna veckan? Alla mina celluliter är borta. Alltså putsväck borta. Vadå WIN?! Jag vet att jag sagt innan att mina ben är supersexiga men det är alltså på en helt annan nivå nu. Diskuterade med UK att det kanske var lite drastisk metod för att få se ut såhär - ni vet cellgifter och så.. men det är ju helt klart en bonus jag inte tänker beklaga mig över.  Synd det inte är bikinisäsong? Drog jag det för långt nu? Tänker iallafall fortsätta planen med klänningar 😁

I måndags hade jag läkaruppföljning via telefon. Läkaren trodde att mina lungor hade åkt på förgiftning från en av cellgifterna, baserat på min ambulansfärd. Så först plockade de bort den specifika cellgiften och de sista behandlingarna blir alltså AVD (istället för ABVD) och jag skulle gå på extra röntgen samt spirometri för att utreda mina lungor. Kan ärligt säga att jag var rätt opepp på det där. Gick plikttroget till varje besök och även inplanerad behandling denna veckan men det var under lite muttrande. Jag har kortfattat inte lust med detta längre. Är trött på sjukhus och jag är trött på att må dåligt. Till veckans cellgifter tog jag med pizza till frukost. För att jag kunde. Ja, med vitlökssås. Förhandlade även till mig kortison två dagar extra under behandlingsveckan, eftersom jag är envis och inte vill ta "åksjuketabletterna". Jag har tagit sådana vid tågresor förut okej? De gör en dåsig. Jag vill inte vara trött, då mår jag hellre illa. Då suckade han och gav mig kortisonet istället hehe.. Hamstereffekten I löööve you!

Min utredning av lungorna visade ingenting dåligt iallafall. Inga bestående men so far eller något potentiellt farligt. Så trycket över bröstet har man fortfarande ingen förklaring för. Har även mått mycket bättre denna veckan, högst troligen kortisonet. Illamåendet har iallafall inte varit så jobbigt. Lördag kväll kraschade jag dock i energinivå. Sov nog 12 timmar tror jag. Ska jag jämföra hur känslan är så är det som att en megainfluensa är på väg att bryta ut. Har ingen feber men känslan i kroppen är överkörd av en traktor. 

Det hände även något fint denna veckan. Jag fick en fråga från en kille från verkstaden på jobb om när vi skulle supa ner alla de andra. Kul idé svarade ju givetvis jag! Kan vi vänta tills jag är klar med behandling bara så jag också kan få dricka lite öl? Det är ju inte långt kvar nu resonerade jag. Då tittade han stort på mig, han hade ingen aning om att jag var sjuk. Jag sitter ju alltid inne på verkstad på lunchen utan peruken så jag blev ju genuint nyfiken. Varför tror du inte jag har något hår då? Tja, många tycker ju det är kul att uttrycka sig med peruker och diverse håraccessoarer, det var inget han hade reflekterat över. Wow. Så trångsynt jag är med mitt hår. Samt wow vad jag behövde höra det där. Det låter kanske inte som världens största grej men för mig blev det. Jag har gått och trott att alla inne på verkstaden är typ extra snälla mot mig för jag är just.. sjuk? Men här blir jag inbjuden att supa ner övriga och jag har aldrig känt mig så normal i hela mitt liv. En helt underbar känsla! Jag känner mig både som ett mästerverk och ett pågående arbete på samma gång, ni vet för jag jobbar på självkänslan varje dag utan håret men nu ändå fick på något sätt bekräftat att inte ens "främlingar" eller nya relationer ser mig för något än vad jag faktiskt är. Personen man går till för att dra ihop en rejäl festkväll 😁 Skämt å sido.. (but I'm still meeee tjoohoo)

Fick även en ny mössa av UK idag. Bjuder även på en bild från vår nachoskväll i fredags, med leopardtema. Det krävs inte mycket egentligen för att hitta ljusglimtarna i vardagen. Jag valde givetvis en leopardklänning med sjukaste slitsen så jag fick visa upp mina ben utan celluliter. UK körde pyjamas med leopardprint. Varför i allsin dar har ni klädkod när det bara är ni två ensamma i din lägenhet? VARFÖR INTE?!!