When something goes wrong in your life, just yell, "PLOT TWIST!" and move on..

Plot twists. Snacka om att livet haft några sådana den senaste tiden. Var ska jag börja? Vi börjar med det jag är oerhört trött på att prata om men som jag äntligen funnit acceptans kring. Håret. Det blir inga extensions. Frisörerna jag pratat med vill inte göra det förrän jag har cirka 30cm eget hår och då ser jag inte meningen med att lägga så mycket pengar på det. Någonstans där bestämde jag mig för att acceptera att det bara får vara. Som att den besvikelsen inte var nog informerade en frisör mig om att mitt egna hår kommer växa ut som en hockeyfrilla. Men alltså på RIKTIGT?! Jag var inne på att rakpermanenta det (ser just nu ut som typ något från that 70s show..) och/eller färga. Då informerade en annan frisör mig om att cellgifterna sitter i cirka ett år efteråt och risken är att håret ramlar av eller blir grönt..

På mitt senaste läkarbesök i slutet av augusti (=1års kontroll) var M med. Allt ser bra ut. Läkaren sa något i stil med att ingen tidigare hade "blivit så manisk under en sådan behandling som mig". Han syftade ju på att jag alltid var glad, jobbat 125% och gjort karriär under tiden jag fått cellgifter. Jag tackade så mycket för komplimangen, skämt å sido. Till läkaren sa M glatt att "hon har ju bara problem med en grej du vet, hååret" varav jag muttrar bittert "ja frisören säger ju att det kommer växa ut som en hockeyfrilla". Min störtsköna läkare tittade på mig, log och sa enkelt "då får du ju byta frisör?". Läkarbesöket var nog annars precis vad jag behövde för att få acceptans och kanske även lite tacksamhet för att det långa håret är borta? Tydligen har jag haft stadie 4 trots allt, cancern hade spridit sig till benmärgen och fanns de facto i hela kroppen. Gör ingen skillnad nu i efterhand då jag har svarat bra på behandlingen, men det är klart att det känns lite... ambivalent? På ett sätt känner jag mig badass som är en stadie 4 cancer överlevare, samt vad jag faktiskt åstadkommit under tiden jag var, uppenbarligen, riktigt riktigt sjuk. På ett annat sätt undrar jag hur nära döden jag egentligen var. Min diagnos har ju 100% dödlig utgång om man ej går igenom behandling. Helt plötsligt representerar varje centimeter hår jag har nu, en månad jag annars inte hade fått leva? Det blev lite av en game changer för mig. Jag är tacksam för varje centimeter hår jag numera har, även om det hittills inte är särskilt många. Jag har helt bytt perspektiv och ser nu håret som växer ut som ett äventyr. Varje centimeter hår är ju en månad jag har möjligheten att få uppleva nya saker, träffa nya människor och skapa nya minnen. Håret är inte längre en stor sorg utan en påminnelse för att jag lever när jag kanske egentligen inte borde det. Jag finns fortfarande här. Om det inte gör en ödmjuk vet jag inte vad som gör.

Så nu jobbar jag enligt mottot som M dagligen påminner mig om: "du får jobba med det du har". Det kanske blir en hockeyfrilla. Då får det bli så. Googlar man det så finns det mer modernare namn för det. "Wolfcut" är ett exempel. Och vet ni vad? Den frisyren är INNE. Hahahaha... så det finns alltså människor som aktivt klipper sig till det mitt hår nu högst troligen kommer växa till av sig själv. Jag väljer att kalla det flyt. Har en känsla av att jag kommer rocka en wolfcut? Gällande att det känns som ett äventyr så är det ju exakt så. Hur många kan säga att de har sett sig själva i alla längder hår från total skallighet till 1 meter långt hår? Vilka spännande bildserier jag kommer ha om några år ändå. I samband med att jag fick reda på att rakpermanent och/eller färgning inte heller var aktuellt fick jag tips om diadem. M motto "du får jobba med det du har" kan ha urartat lite efter det sista tipset. För jag har köpt 50+ diadem. Jag skulle vilja hålla med om att det var något överdrivet. Dock tycker jag att jag förtjänade vartenda en, jag behövde dessutom allihop? För jag ser verkligheten för vad den är. Verkligheten är just nu att jag har kavajer och klänningar i alla möjliga färger som nu behöver matchas med diadem. Jag jobbar alltså med det jag har. Jag beställde alla diadem som fanns så det finns en match till alla kläder jag faktiskt har? 😁

Vilka andra plot twists har livet bjudit på den senaste tiden då? Jag har fått många frågor om jag ska behålla mitt föl Hera. Det är ju helt en ekonomisk fråga. När jag betäckte Irma förra året hade jag ingen konkret plan på hur jag skulle lösa utgifter för 2 hästar på sikt. Jag tänkte.. det löser sig. Det verkar helt otroligt som att det nu har det?

När jag gick på utredning för cancer blev jag erbjuden ett vikariat som Affärsutvecklare på Lunds depå i 9 månader pga. ordinarie skulle vara mammaledig. Ni som har hängt med i bloggen vet om att jag tackade ja till det och trotsade läkarens sjukskrivning. Vad hände sen? Halvvägs in i vikariatet får vi reda på att en omorganisering ska ske, två ledningsgrupper ska bli en och två affärsområden ska bli ett. Lång historia kort, jag landade ett jobb i den nya ledningsgruppen? Innebär att jag fick upp lönen så jag har råd med iallafall 1,5 häst i månaden. I samma veva fick jag årsfakturan för min sjuk och olycksförsäkring. Där av en slump upptäckte jag att jag har rätt till diagnosersättning för cancern och jag fick utbetalt ett engångsbelopp. Denna summan täcker det jag saknar i nuläget för Hera månadsvis i cirka 2 år framåt. Hera ska alltså INGENSTANS. Jag hade den sjukaste drömmen den natten och jag kan skratta åt hur absurt mitt liv faktiskt är. Vad mer kan man egentligen göra?

I drömmen mötte nutida-Jess versionen av Jessica som precis förlorat Exo (min förra häst) för 7 år sedan och hade endast 1000kr på sparkontot. Vi kallar de för "nutid-Jess" och "dåtids-Jess". Följande dialog skedde.

Nutida-Jess: Gråt inte! Jag har bra nyheter om framtiden! Du kommer få Exo's lillasyster! Eller du kommer betala 10kr för henne, för otur o sånt där du vet.. Senare kommer du uppfylla din dröm om att ta fram ett eget föl som du kommer behålla samtidigt som mamman. Så du kommer ha två hästar! Både Exo's lillasyster och systerdotter!

Dåtids-Jess: Va?! Få en häst gratis? Absurt. Även om jag hade fått det hur skulle jag ha råd att betala för TVÅ hästar varje månad?

Nutida-Jess: Du kommer få cancer! 😁

Dåtids-Jess: Vänta, VA?! Varför ser du så glad ut? Hur är detta BRA nyheter?

Nutida-Jess: Visst är det den sjukaste plot twisten ever? Cancern kommer göra så du har råd att behålla fölet. Du får helt enkelt lita på mig.