When someone you love becomes a memory, the memory becomes a treasure

Jag läste i din minnesbok på jobbet att någon skrivit "Tiden går, dagen blir till veckor, veckor blir till år, men det är lika tomt idag som det var igår". Arbeta med dig var som att gå på ett X2000 tåg och jag älskade det. Ingen kunde få saker att hända som du och ditt driv tände i sin tur gnistan hos många av oss andra. Just nu känns det som du tog den där gnistan med dig. Det känns verkligen tomt. Så tomt. 

Du har hjälpt mig genom den förmodligen mörkaste delen av mitt liv, genom att bara vara dig själv. Du såg mig när det kändes som jag höll på att försvinna. Du fick mig att tro på mig själv, att jag inte är så trasig som jag själv tror att jag är. Du fick mig alltid att känna mig trygg och att jag kunde vara mig själv i en tid när jag tappat bort mig själv. Du gjorde större skillnad för mig än vad du förmodligen trodde.

Du var så otroligt mycket mer än vad du visade alla andra. 

Det är så svårt att ta in att du inte finns längre. Det är ju jag som skulle vara död just nu, inte du. 

I'd rather miss you forever than never have met you