Peppa mig eller flytta på dig

Imorgon börjar min behandlingsfria vecka och min semester är även slut. Givetvis är jag sjukskriven 100 % på pappret, men det är ingenting jag tänker använda. Jag vill och kommer jobba heltid precis som vanligt. 

 Jag känner mig själv väldigt väl och jag vill verkligen inte vara sjukskriven. Jag älskar att jobba och jag älskar mitt jobb. I min mening är fortsätta jobba precis vad jag behöver för att behålla ett gott humör. Bänka mig är mitt absoluta skräckscenario och något jag tänker undvika sålänge jag kan påverka det. Jag tror det finns lösningar på alla problem och till min fördel har jag ett heltidsjobb där det finns en del utrymme för att arbeta hemifrån de dagar jag är som mest infektionskänslig. Jag tar blodprov två gånger i veckan som håller koll på detta. Är mina värden okej får jag vara på kontoret sålänge jag inte kramas och sjuka människor nyser på mig (återigen covidtänk). Så antingen får jag redan vara på kontoret på tisdag om jag har lite tur eller mot slutet av veckan. 

Jag vet att det kommer finnas många åsikter om detta och jag bryr mig faktiskt inte alls. Detta är mitt val och som Johannes Hansen säger: Peppa mig eller flytta på dig. 

Jag minns när Exo precis hade gått bort och jag befann mig i bottenlös sorg. Jag var kompis med UK redan då och jag minns vad hon skrev till mig 6 juli 2016, för jag har sparat den som en printscreen på min telefon. "Du måste ta hand om dig och låta livet gå vidare. Det låter hårt men de som så snabbt som möjligt försöker komma tillbaka till nån form av 'normal vardag' är de som klarar jobbiga saker bäst". Det rådet har fastnat hos mig och är nog en av de som hjälpt mig allra mest tidigare i livet, även nu senast under en lång period av utredning och undersökningar. För det funkar. Jag tänker behålla en normal vardag även nu, även om det blir lite farthinder som behandlingar ibland eller tjänsteresor som inte kan bli av. Teams möten kan vara minst lika kul och effektiva de med, vi har en pandemi som bevisat det. Allt går om man vill tillräckligt mycket och ni som känner mig vet ju att det alltid är lite för tidigt för att ge upp. 

Om du som kollega läser detta och kanske är rädd för att säga fel saker om du skulle träffa mig, gör inte det - jag tar inte illa vid mig av något alls. Det allra bästa du kan göra att att behandla mig precis som du brukar, med samma höga krav och förväntan. Jag mår verkligen bra, är inte ens trött - varken i kropp eller huvud. Vill ni verkligen göra något för mig och inte vill låtsas som ingenting (jag vet att vi alla fungerar olika), köp en pepsi max 😊 Det blir jag barnsligt glad över.

Trafikledningen med kollektivtrafik buss, här kommer jag efter fyra veckors semester! 😏