Negativa människor gör att vi tappar tempo och tycker det mesta är tråkigt

Jag har hört många gånger att en överdriven styrka kan bli en svaghet. Jag har aldrig riktigt förstått hur förrän nu. Jag är rätt säker på att en styrka jag har är att vara positiv och hur det i sin tur kan påverka andra människor. Främst för att jag älskar ju att hjälpa andra att lyckas och framförallt tända gnistan hos andra - det ger mig så otroligt mycket energi. Ett kvitto på det var att jag fick "Årets Horsemanship award" som delades ut på Torns Ryttarförenings årsmöte för två veckor sedan. Jag har vunnit det priset innan för 12 år sedan, men då var det för att jag tog bra hand om min egna häst. Nu vann jag det för att jag tog hand om alla andra. Även tvåbenta. Wow. Så häftigt. 

Hur kan få andra människor att må bättre bli en svaghet? När det kommer till negativa människor. Jag är en person som gärna ger innan jag får någonting tillbaka. Desto mer personen i fråga egentligen mår dåligt, ju mer ger jag. Framförallt nu, när min senaste resa lärt mig för att läka mentalt ska man inte vänta på att försöka bli den bästa versionen av sig själv. Det handlar snarare om att låta den värsta versionen av sig själv bli älskad. Det är en hårfin gräns det där. Få tända en gnista hos någon annan som varit släckt länge känns fantastiskt bra. Så länge det inte kostar den bästa versionen av sig själv. Det är inte nobelt att offra sina egna gränser för att man känner empati för någon annan. Ibland kan det bara göra en själv till en fristad för andra människors demoner. Till de människorna blir min styrka en svaghet. 

Negativa människor som är inkapabla att ändra sig, är människor jag börjat inse att jag tar avstånd från. Varför? Om man tänker den ena negativa tanken efter den andra - så hamnar man i en negativ spiral. En av de allra värsta sakerna med det är att det gör oss passiva och defensiva. Det de allra flesta gör när de stöter på en motgång är att de ältar problemen under en lång tid. Då får det negativa ta stor plats. Det gör att vi tappar tempo och tycker det mesta är tråkigt. Ingen som gnäller är lycklig, ingen av de är nöjda oavsett vad de säger. Jag läste någonstans att vara framgångsrik är att kunna vara glad nästan jämt. Samt stolt över den man själv är för att man gör bra saker. För då är chansen större att man lyckas med de nya sakerna man tar sig för.

Har ni tänkt på att i de flesta Disney filmerna så har ofta hjältarna och skurkarna samma förflutna. Ett förflutet som oftast innehåller mycket elände och smärta. Vad skiljer dem då åt? Skurken säger att världen har gjort mig illa, så jag kommer göra världen illa tillbaka. Hjältarna säger att världen har gjort mig illa, jag kommer aldrig låta detta hända någon annan. Det är sådana människor jag vill omge mig omkring. Jim Rohns har sagt att "Du är genomsnittet av de fem personer du spenderar mest tid med". Detta betyder att de människor vi omger oss med har den största inverkan på vårt beteende, attityd och vilket resultat vi får. Vem vi är runt får oss att tänka, säga, göra och bli på ett visst sätt. De sätter kursen för vårt liv. 

Mina två närmsta vänner är mina största inspirationskällor. Jag ser de lite som hjältarna i Disney. De har ganska tufft förflutet båda två. Dock gör de alltid världen till en lite bättre plats. De har format mig. De människor vi spenderar mest tid med gör det. De avgör vilka samtal som dominerar din uppmärksamhet. Så småningom börjar du tänka som de tänker och bete dig som de beter sig. I en svår tid skulle jag säga det är rakt av avgörande. Båda två, oberoende av varandra, var redo att raka av allt sitt hår när jag själv stod inför min egna värsta mardröm. Nu tyckte jag aldrig att det ens var aktuellt då jag inte ansåg att det skulle få mig att må bättre. Känslan och tanken av systraskap räckte å andra sidan långt. För de tänkte inte sitta hemma utan hår, de tänkte leva sitt vanliga liv fast de rakat av allt. Så jag också skulle göra det. De är genuint positiva människor, för att de väljer varje dag att vara det trots många motgångar. De har och får mig att fokusera på saker som jag mår bra av. Enligt forskning av David McClelland så avgör de människor du umgås mest med så mycket som 95 procent av din framgång eller misslyckande i livet. 

Om vi är genomsnittet av de fem personerna vi spenderar mest tid med, varför då umgås med negativa personer som gör oss passiva, defensiva, drar ner vårt tempo och får oss att tycka precis allt är tråkigt? 

Avslutar detta inlägget med att bjuda på några bortglömda bilder tagna från en jobbdag hemma i oktober när jag var isolerad pga. infektionskänslighet av cellgifterna. Vara positiv handlar inte om att vara naiv eller att leva i någon fantasivärld. Det handlar om att hitta en superkraft som tillåter dig att vara genuint glad trots till exempel besked om att man med 100% säkerhet kommer dö inom 1 år om man inte accepterar krossade drömmar som betalning. 

Det är ett faktum att vissa människor håller oss tillbaka, medan andra driver oss framåt. Idag minns jag knappt att jag varit sjuk och att jag inte haft något hår alls på huvudet. Det var 4 månader sen. Vet ni vad jag älskar just nu? Verkstadskillarna påpekar att jag har längre hår än de allihop nu. Kanske inte särskilt svårt. Dock vet de vad det betyder för mig och jag blir så glad. En av dem skojade att han klippte sig kortare så jag kunde få vara den med längst hår. 

Återigen de vi är runt får oss att tänka, säga, göra och bli på ett visst sätt. De sätter kursen för vårt liv. Till exempel känslan när man har ~3 cm kort (enligt mig själv) hår och får höra "shit tös vad du börjar bli långhårig!". I know riiiight 😁😁