I'm going to Mordor alone

Då är 3 cellgiftsdoser avklarade. Blir det som jag tror att de byter behandlingstyp halvvägs i behandlingen innebär det att jag redan fått cirka 20% av allt jag ska ha. Woop woop! 

Dag 1

Jag frågade om man fick köra dit själv på senaste läkarbesöket. Men läkaren tyckte det var onödigt, tänk om jag skulle få en panikattack? Varför skulle jag få... sen tog M över som var med på besöket och sa hon skulle köra mig. 

Första dagen fick jag tre olika typer av cellgifter vilket innebär 3 olika dropp. Den första tog 30 min och gjorde så att man kissade färgen rött. Inte alls spännande om man är tjej, just saying. Den andra var på 60 min, den brukar göra en yr och känna sig lite småfull. Jag kände absolut ingenting. Den sista varar 4 timmar. Mellan varje dropp ska det även sköljas igenom 5-10 min, det plus lite längre information precis i starten gjorde att besöket tog cirka 6,5 timme. Läkaren hade sagt 3 timmar till mig så var inte riktigt förbered på det där med mat, mobilladdare o sånt där. Vet ni vad jag hade tagit med mig? Dator och en stor 1,5 liters pepsi max... hahahhaha... Det viktigaste var ju med? De har sånna färdigpaketerade knäckebröd och typ näringsdryckor/puddingar men bläärk vad äckligt. Hittade även lakritsmandlar i min väska som jag desperat knaprade i mig. Aldrig mer!

Passade även på att öva med min nya "finperuk". Man får en rekvisition från regionen (Skåne) på 7500kr man kan använda till peruk. Jag tog en "billig" i syntet så jag behövde inte betala något själv mellan. Gillar dessutom mitt ärr från operationen. Precis som Irma har jag nu krigarärr. 

När jag kom dag 1 sa sjuksköterskan att jag skulle få en säng, det var ju så lång tid. Jag förhandlade direkt till mig en stolplats, jag hade ju dator med mig och var inte ett dugg trött eller hade lust att vila. Fick ett eget rum med en höj/sänkbar stol (tänk fåtölj) och ett bord till. Amazing! Där satt jag sedan och hade Teams möte första timmarna medans droppen var igång. Jag har egentligen semester fram till den 15 aug men gick på eget initiativ in och jobbade denna dagen, hade ju inget bättre för mig och tiden gick faktiskt riktigt fort där i början. Sista timmen började jag känna mig illamående, men mer åksjuk precis som när jag åkt tåg baklänges. Sjuksköterskan tyckte jag skulle ta en av de frivilliga illamåendetabletterna när jag kom hem, men tror de är som typ vanliga åskjuketabletter eftersom biverkningar är dåsighet m.m. Jag avskyr att ta sådana när jag åker tåg och avstår helst även där. Så att ta en sådan hade jag inte lust med, jag ville först prova motion och annat sa jag. När jag kom ut i friska luften släppte det direkt. Möttes av världens bästa. Samwise x 2 😁 (man får inte ha med sig någon inne på sjukhuset så M åkte hem under tiden, Helsingborg-Landskrona-Lund btw...)

Satte på fläkten på passagerarsidan på iskallt och högsta effekt. Det var såå skönt. När vi var framme i Landskrona var jag tom sugen på en hamburgare så det köpte vi på BK. Smakade precis lika bra som den brukar. När jag kom hem gick jag först en promenad med Sam på kanske 30 min, röra på sig känns helt fantastiskt. När jag kom in och blev mer stillasittande kunde illamåendet smyga på sig på då och då, upplevde även att jag luktade från cellgifterna (kändes som det kom från mun, svett, kiss osv) som sökte mig lite/typ satte sig i huvudet till slut, så gick in och satte mig i duschen och stannade där ett bra tag. Vanligtvis hatar jag att duscha men detta var rätt okej faktiskt. Mitt vatten ingår i hyran så atte hehe.. Efter detta mådde jag i princip precis som vanligt. 

Matsuget kanske inte var på topp men blev sjukt sugen på vattenmelon så det satte jag i mig en halv precis innan läggdags.. det var dumt såhär i efterhand. Hade ju fått kanske 4 liter vätska i dropp? Druckit massa pepsi max även hemma samt en halv vattenmelon på det.. Jag vaknade iallafall akut kissnödig kl. 00, 02 och 04... Så blev inte så mycket sömn men inte av otrevliga anledningar direkt. 

Dag 2

Denna dagen skulle jag envist köra själv. M accepterade motvilligt och gick med på att enbart gå ut med Sam. Direkt när jag var på plats fick jag ett sms "Glöm inte att skulle det vara så att du mår dåligt sen å inte kan köra så ring. Jag tar tåget å kör dig hem". Det behövdes aldrig. Ni som tänker, men du hade ju inte sovit?! Hallå, jag har jobbat skift i 5 år där jag började jobba kl. 04:00 varannan vecka, jag gick alltså upp kl. 02:30 mån-fre och gick sedan en promenad med Sam innan jag körde samma sträcka till jobbet. Dagen innan gick jag oftast och lade mig 21-22. Been there done that. Jag tog en promenad med Sam på 20 min på morgonen, tog med mig en isglass och körde glatt till Lund. Jag älskar att köra bil. Humöret blir liksom på topp redan där. 

Denna dagen fick jag två olika dropp, först ett på en halvtimme och sedan samma som dag 1 på cirka fyra timmar. Kände ingenting denna dagen. Dessutom var jag väl förberedd. Jag hade egen matsäck med, 1,5 liter pepsi max, laptop, mobilladdare och en fläkt med inbyggd AC.

Har även köpt en riktigt ful maskeradperuk för 200kr, kallar den barbieperuken. Den ser man är riktigt oäkta vid främst hårfästet. Men jag har som plan att ha den som ridlärare då jag ändå har keps eller mössa på mig. Då slipper jag även slita på den fina samt att den luktar häst. Smart va? Så denna övade jag på denna dagen. Med facit i hand så sitter inte den lika hårt heller, så den var rätt skön även om jag tycker jag ser lite tokig ut.  

Barbieperuken med hästkeps. För att jag kan. Såhär sitter man inkopplad till droppet till sin PICC-line i armen. Armen kan man röra obehindrat och det känns bokstavligen ingenting. 

 Har läst andras upplevelser om att det är så fruktansvärt när man sitter där, "man känner hur det pumpas in gifter i kroppen". Ni som läser sånt och ska genomgå samma sak, det där är ren bullshit. Man känner inte ett smack. Det är dropp, man känner inte när det kommer in i kroppen. Jag glömmer tom bort att droppen är där för man känner som sagt inte ens av PICC-linen. Och nej, jag har inte tagit några alvedon eller smärtstillande what so ever sedan detta började. Det enda man känner av är att man blir kissnödig typ HELA TIDEN. Vilket iofs inte är så konstigt med de mängder vätskor man får i sig. Det fina är att man kan koppla bort strömsladden på droppet och dra den med sig. Jag kallar det gå på äventyr. Man går alltså på toaletten med droppet. Man kan även gå på äventyr till köket och hämta diverse saker om man vill det 😁 Jag har utforskat den ja.. 

Illamåendet har jag även kommit underfund med och detta kallar jag lite ödets ironi. För vet vi vad som hjälper allra mest och typ på bara några sekunder? Pepsi max! Jag menar fullaste allvar! Dricker man lite och snabbt då vill man ju rapa. Efter man rapat så har illamående försvunnit helt och håller sig borta rätt länge. Alltså hur bra?! Pepsi max, if it matters MAX it 😎 Efter gårdagen så bokade min sjuksköterska samma rum (ensam) till mig resten av veckan eftersom jag ville sitta upp/jobba under tiden. Tur är nog det för här sitter jag som den ungkarl jag är och rapar regelbundet. Äckligt nöjd är jag också. Tiden går faktiskt väldigt fort. 

 Körde hem utan problem, fläkten på full kyla och sedan sjunger jag högt (och fult) till diverse låtar. Kör denna tekniken själv när jag rider Irma och coachar elever, av andra anledningar (rädsla). Men mycket handlar ju om andning och yoga är inte riktigt min grej.. Sjunger man kan man typ inte heller må illa har jag upptäckt. Plus har man någon riktig pepplåt blir man dessutom glad. Jag kör ofta denna låten, som E sa förra året "det borde vara din "anthem song", ni vet som en film har ett visst soundtrack. Håller nog med.

Hemma mådde jag bra hela tiden. Pepsi max är ju guld. Vek och sorterade först fyra maskiner tvätt, lagade sen mat - var sugen på fläskfilégryta vilket blev succé. Sedan tittade jag även på Netflix några timmar men blev tillslut något uttråkad och saknade Irma. Men sen slog tröttheten på och jag gick istället en promenad med Sam på 30 min hemma. Denna dagen fick jag sedan sova ostört utan kisspauser, tips från coachen: Vattenmelon intages tidigare på dygnet. Tröttheten jag upplevt var helt vanlig sömnbrist, för jag vaknade pigg dagen efter. 

Dag 3

Blev i princip en repris på dagen innan, samma cellgifter och kände ingenting. Körde själv fram och tillbaka. Löjligt sugen på kött? Typ grillat kött? Med bearnaisesås...Jag hade ingenting av det hemma 😩 Denna dagen var det 30+ grader och jag valde därför att inte åka iväg till varken Irma eller skogen med Sam fast jag egentligen hade velat/orkat, han klarar värmen dåligt och jag med för den delen i friskt tillstånd. Så vi har mest hängt framför fläkten och tagit korta promenader i skuggan. Längtandes efter en rejäl köttbit från grillen med bea.