I don't know half of you half as well as I should like; and I like less than half of you half as well as you deserve

Shiiiit vad denna veckan gick fort! Var på kontoret i Landskrona tis-fre. Har gått ut öppet på jobbet också så alla vet precis allt om mig. Alla är verkligen så fina, har fått många mejl/sms jag blivit väldigt glad över. Det betyder mer än vad ni tror 💕 

Jag har jobbat på trafikledningen i 6 år nu. Först som Trafikinformtör, sedan Teamledare och nu som Verksamhetsutvecklare. Det har blivit lite av en familj, för mig exakt känns det som jag fått ett gäng storebröder. Mansdominerad branch ni vet. För mig har det enbart varit i positiv bemärkelse. Ni har fan inte gjort det lätt för mig pågar men utan er hade jag inte varit den jag är idag. Vara er Teamledare krävde mod jag inte visste jag hade. Mod i form av att gå från ett misslyckade till ett annat utan att förlora sin entusiasm. 

När jag var på kontoret första dagen denna veckan var jag lite nervös över att premiära på riktigt med min "finperuk". Kunde inte fått en bättre start. G sa till mig att jag var snygg i håret men något var annorlunda, hade jag plattat det idag? Han blev genuint chockad när jag sa att det var en peruk. Han gjorde min dag redan där. Jag har haft lite mixade känslor kring det här med peruk, mest för jag saknar mitt egna hår. När Exo gick bort saknade jag honom så mycket att jag nästan förstörde det jag hade med Irma. Så jag har bestämt mig för att inte förstöra det jag har genom att längta efter det jag saknar. Jag älskar min peruk. Jag känner mig skitsnygg i den. Tack G.

Denna veckan har även känts något bitterljuv. Nästa vecka kommer jag behöva jobba hemma så detta var sista veckan på länge jag befinner mig på trafikledningen. I september kommer jag gå vidare till andra utmaningar inom samma företag men i en ny roll, kommer berätta mer om det längre fram. 

 Jag kommer sakna hur H alltid har nära till skratt och får alla oss andra på bra humör. Hur L alltid vet att jag vill ha en pepsi max när de ska iväg o handla. Mat, det är en gemensam hobby vi alla har. Så pass att jag förhandlade med ett trafikområde att när vi förstärkt 10 turer skulle vi vinna en tårta. Vi fick den där tårtan på nolltid, mycket tack vare MI tror jag. Hans optimism och arbetsglädje hade inte ens behövt en tårta som morot. Mitt ölintresse kan jag tacka B för. När jag öppnar en Omnipollo Fatamorgana tänker jag alltid på honom. Den som delar min glädje med mat allra mest är nog dock S. Rätt snabbt lärde han sig att ta med även en matlåda till mig under mitt första år. Kan man egentligen bli finare än så? Sen att han använder det till sin fördel på teambuilding på Borgen där man klättrar på en vägg, "Minst till det vita strecket Jessica annars får du ingen mat!". Tja, hotivation är ju en typ av motivation det med 😉 Gäller att känna sina lagkamrater väl? 

 Jag kommer sakna hur de alltid tagit hand om mig när jag behövt det som allra mest. Hur D alltid delat med sig av sin kunskap och alltid entutiastiskt hängt på alla mina projekt. J som alltid peppat mig och trott på mig. Tror faktiskt ingen trott på mig lika mycket som han har gjort, oavsett sammanhang och wow vilken skillnad något sådant kan göra för en enstaka individ. Framförallt när de tror på en när man inte tror på sig själv. 

MU, världens bästa MU. Som när min lampa på reg skylten på bilen slutat fungera och det visade sig att jag köpt fel lampa när jag bad om hjälp att byta den. Han skruvade ut sin egen lampa på sin bil, satte in den i min bil och körde hem utan lampa på sin egen. Det var lätt för honom att fixa dagen efter sa han. För mig var det allt ifrån enkelt. Samt R senast igår, som sitter närmst mig i vårt öppna kontorslandskap som hyfsat random sitter och sjunger. Vänder sig om till mig och säger "tycker du om hur jag sjunger för dig Jessica?". Jag brukar säga till mina elever att om vi skrattar och har roligt under tiden ökar även vår förmåga till inlärning och vi orkar även koncentrera oss längre. Det gäller även med pågarna på trafikledningen. Oj vad jag har skrattat på det stället.  

Min lärling som Trafikinformatör år 2019 skickade ett mejl sin sista dag som jag sparat. Den var och är fortfarande så klockren. Så bra att jag väljer att avsluta detta inlägg med det, den förklarar rätt bra hur det är att arbeta hos oss.

När jag kom in här i det här rummet 7 maj, skrek kroppen, - vänd om för h....e, vad har du gett dig in på?!? Och då menar jag inte Er som arbetar här.

Då det infann sig en smärre härdsmälta i hjärnan första tiden.

Men tiden här i sommar har varit lärorik, och ni har hjälpt mig mycket, så jag har fått arbetet att fungera. OCH jag har trivts kanonbra, tack var er.

Några av mina många reflektioner under sommaren.

Samarbete och kompetens.

Ni besitter enligt mig fantastiska egenskaper, där ni tillsammans med kollegorna i rummet samarbetar och hittar bästa lösningarna ständigt. Jag är djupt imponerad över hur ni lyckas lösa alla ärende som dyker upp. Många gånger flera ärenden samtidigt.

Matvanor.

Morgonveckan - Frukost 03.00, lunch ca 08.30, Eftermiddagsveckan - kebabtallrik, Macdonalds och pizza till förbannelse. Det får bli stenhård diet en tid framöver.

Rapporter.

Att drömma mardrömmar om rapporter har lugnat sig mer och mer under sommaren.

Dock är jag oerhört tacksam för alla påminnelser Ni ( Ni vet vem ni är ) hjälpt mig med de gånger jag glömt rapportera. Lund & badbussar. Noga räknat 248st påminnelser i pappersform. Tack för Ert enorma stöd.

Sömnskuld.

Jag är numera övertygad om att "walking dead" existerar i verkligheten. Jag har själv upplevt känslan i sommar under mina morgonpass, att vara vaken men ändå inte...

Nörd-fakta-varning:

"I don't know half of you half as well as I should like; and I like less than half of you half as well as you deserve" är ett citat från sagan om ringen som Bilbo säger under sin födelsedagsfest till sina gäster. Bilbo har alltid gillat gåtor och detta kan tolkas på flera sätt, antingen som en förolämpling eller en komplimang. Förolämplingen kan tolkas genom att han känner mer än hälften så bra som de faktiskt förtjänar. Komplimangen kan tolkas att han önskade han hade mer tid till att lära känna de bättre och att han skulle ha uppskattat flera av dem mer än vad han gjort. En gåta, if the shoe fits wear it.