Det finns inget sexigare än en kvinna som kastar sig över pommes frites

Detta är historien om vad som hände när jag kombinerade min favorithobby (mat) med mitt älsklingsprogram (Excel). Precis i början av den här resan satt jag i diskussion med min läkare om sjukskrivning och om jag ens fick lov att arbeta som vanligt. Han tyckte inte att jag skulle arbeta utan se detta som en tid där jag skulle ta hand om mig själv. Jag blev provocerad. Eller kanske snarare utmanad. Varför skulle jag inte kunna både ta hand om mig själv och göra karriär på samma gång? Varför måste alla vara så trångsinta och säga man måste välja mellan saker och ting hela tiden. Är det ingen som förstår min kapacitet? Bara för ingen annan har klarat det innan betyder ju inte att det automatiskt är omöjligt.. men det tar vi i ett annat inlägg. 

Idag ska vi prata mat och Excel. Efter mina första cellgifter satt jag hemma en helg och klurade över vad läkaren hade sagt, att jag skulle ta hand om mig själv. Det finns bara en sak jag egentligen hela tiden varit livrädd för under behandlingarna och det är biverkningen hjärntrötthet. Tänk er att hjärnan typ får bestående men och att man typ aldrig klarar av att prestera mentalt igen på en hög nivå. Jag menar, please don't take away my brain. Den är det roligaste jag har? Så jag började googla, vad är det egentligen som bryts ner när man får cellgifter. Något måste ju orsaka dessa biverkningarna man kan få? Vad är det jag behöver bygga upp igen för att motverka det? Hur bygger ens kroppen upp olika saker? Nu börjar det riktigt intressanta. 

Innan vi fortsätter vill jag bara poängtera att detta är på något vis inte någon vetenskaplig studie utan endast egna funderingar och tankar, det kan högst troligen röra sig även om någon placebo effekt men om detta inlägg skulle komma att hjälpa någon i framtiden så säger jag bara sno vartenda tanke! Mat och Excel till alla som vill ha det!

Jag började alltså koppla ihop vad vitaminer och mineraler hade för kopplingar till de värden som mina blodprov följde varje vecka. Låt mig presentera några exempel samt vad jag ätit mycket av för att enkelt uppnå dagsbehov av dessa ämnen. Jag fokuserade på livsmedel som innehöll höga halter av dessa ämnen (och som jag personligen tycker är gott). Anledningen var enkel, aptiten har inte alltid varit på topp och då tänkte jag: Om jag så bara får i mig små mängder av detta livsmedel så ska det ändå täcka mitt dagsbehov av det ämnet min kropp behöver. Jobba smartare, inte hårdare. Samt enbart livsmedel jag tycker är gott, allt annat vore ju idiotiskt?

Vitamin A (Leverpastej, Brie och Grönkål)
Syn, hud och slemhinnor. Allvarlig brist ger nedsatt motståndskraft mot infektioner. Vitamin A är viktigt för huden och slemhinnorna i magen, tarmarna och luftvägarna ‒ de ytor som är det första försvaret mot bakterier och virus.

Vitamin B6 (Makrill, Lax och tonfisk)
Symptom på vitamin B6-brist är hudförändringar runt mun, näsa och ögon, kramper och anemi, alltså blodbrist. Vitamin B6 hjälper till att producera både antikroppar och vita blodkroppar som cirkulerar i blodet och är en del av immunförsvaret. Vitamin B6 behövs också för att bilda hemoglobin, ett ämne som gör det möjligt för dina röda blodkroppar att kunna transporterar syre.

Vitamin B12 (Makrill, Ryggbiff, Leverpastej, Hårdost, Lax, Ägg, Parmesan, Tonfisk och Brie)
Allvarlig brist kan ge blodbrist, nervskador och försämrat minne. Bygger trombocyter.

Järn (Leverpastej, Oliver, Soltorkade tomater, Sojabönor, Vitlök, Grönkål och Knäckebröd)
Brist på järn hämmar bildade av hemoglobin. Typiska symtom vid blodbrist är att man blir blek, trött, andfådd och får nedsatt immunförsvar.

Folat (Broccoli, Avokado, Spenat och Knäckebröd)
Blodbrist/röda blodkroppar. Bygger upp trombocyter.

Varje vecka gick jag och tog blodprov, detta var inte höjdpunkten på veckan om man säger så. Jag är spruträdd. Dock blev det höjdpunkten varje vecka efter den här upptäckten Jag gjorde det alltså till en tävling med mig själv. Jag byggde vidare på min Excelfil och googlade typ alla livsmedel jag tycker om att äta, kopplade ihop vilka jag behövde äta för att få i mig relevanta vitaminer/mineraler och följde sen hur det påverkade mina blodvärden varje vecka. Planerade matlagning och vad jag skulle äta varje dag utifrån dessa livsmedel. Jag har aldrig på något sätt räknat kalorier eller uteslutit någon typ av mat. Min filosofi var att när jag fått i mig alla vitaminer/mineraler och om jag fortfarande orkade äta mer denna dag, kunde jag kränga  till exempel chips på kvällen om jag så ville. Dock aldrig tvärtom. Räkna kalorier skulle dessutom aldrig falla mig in. Det är som Carolina Gynning säger: Finns det något härligare än glada kvinnor som kastar sig över pommes frites och äter allt - med extra cheese. Säg mig, finns det något sexigare än det? 😁

Placebo effekt eller inte, jag har ju faktiskt mått väldigt bra egentligen hela tiden så vem bryr sig i slutändan. Jag kan helt ärligt säga att jag har inte haft ont i huvudet en enda dag sedan den 1 augusti. Min farhåga för hjärntrötthet har alltså inte ens varit i närheten, jag har snarare känt mig riktigt skarp uppe i hjärnkontoret och verkligen känt att jag kunnat prestera på jobbet trots ny tjänst mitt i allt det här. Samt pigg rent fysiskt. Min kropp har ju orkat hur mycket som helst. Den har ju vandrat hela vägen till Mordor?  

Mitt hemoglobin värde var ganska lågt redan innan jag började med cellgifter. För att få ge blod måste en kvinna ha ett värde på minst 125g/liter. Från början låg jag på 119g som högst. På mitt allra sista blodprov innan mina sista cellgifter, alltså mitt under pågående behandlingar, hade jag tillslut fått upp detta värde till 127g. Jag tror inte ni förstår hur löjligt nöjd jag är. Jag lovar att det är tack vare min superkraft att äta mat i kombination med Excel som är det vinnande konceptet här! Vem får ens upp sitt hemoglobin värde precis i slutet av cellgiftbehandlingar? Är det inte då de säger att man ska vara helt slutkörd och att efter varje kur blir man bara sämre och sämre? Är detta normalt? Jag är genuint nyfiken. Min kropp har ju dessutom även bestämt sig för att ha mens precis som vanligt, trots läkaren sa denna skulle upphöra tillfälligt. Senast kom den samma vecka som sista dosen cellgifter. Jag har alltså fått mensen två gånger nu, inte bara en. Ingen slump. 

För att sammanfatta så vill jag då med gott samvete påstå att jag har tagit hand om mig själv, precis som läkaren ville att jag skulle göra där i början. Jag till och med förvandlade något så otrevligt som blodprov till något att se fram emot. De blev ju spännande milstolpar i hur mitt lilla Excelprojekt gick? Samt de dagar jag mått som allra mest illa har jag blivit arg, för det väntade ju alltid ett kommande blodprov veckan därpå och det kommer gå åt helvete om jag inte äter det jag ska. Alltså har jag även av ren tävlingsinstinkt tryckt in mat i käften när min kropp kanske inte varit supersugen. För om jag påstår att jag inte är resultatinriktad, då ljuger jag. Ibland en hälsosam egenskap visar det sig. 

Sammanfattning från dagens inlägg:

• Food is lajf
• Tjejer som äter all typ av mat och inte räknar kalorier är sexiga
• Excel är inte bara nördigt utan kan enligt min teori faktiskt göra så vi slipper huvudvärk
• Excelfilen var jag klar med på en helg. 6 timmar för att vara exakt.  
  
• Jag var redo för fler utmaningar än att "enbart ta hand om mig själv" redan efter 1 vecka, dessutom smått uttråkad. Sjukskriv inte en sådan person i 4 månader. Vi kommer då högst troligen bli provocerade rebeller. Pratar av egen erfarenhet 😉